Jag ska blogga igen. Det är faktiskt ganska kul. Jag ska blogga för att jag inte orkar plugga till miljökunskapsprovet. Och så ska jag blogga för att... jag vet inte. Det är kul för ingen att läsa! Så jag ska blogga. Nu har jag sagt det ^^
Jag vet vad jag ska bli när jag blir stor! Större! Nja, det också. Men jag ska bli landskapsarkitekt. Förhoppningsvis i alla fall :) Vi får se hur det går. Just nu bråkar studera.nu med mig, så jag kan inte söka någon utbildning alls. Uppsala here I come.
Jag håller på att läsa, men det går segt. Över lovet fick vi liksom massa andra läxor och alla lärare sa "gör det här och sen tar ni det lugnt och struntar i att plugga resten av lovet". Men det är lättare sagt än gjort när alla säger så. Fast jag har läst ut Siddharta, så lite duktig är jag (a).
Men idag när jag satt på tunnelbanan såg jag en äldre man som satt och läste Thérèse Raquin, frivilligt. Så jag insåg att det kanske var dags att ta tag i det ordentligt nu. Yeaaah
Jag tycker om svampbob, så därför får han vara med när jag testar att blogga från mobilen^^ Hoppas det går att läsa vad jag skriver nu, för om sidan blir tokig igen vet jag nog inte riktigt vad jag gör. Det börjar liksom bli lite störande >.<
Göteborg/Orust/Henån var trevligt *__* lätt värt att bråka med sj och åka buss i 8 timmar ^^
Nu ska jag fira lovet genom att äta frukost halv 12 :D
HOHOOOOOOOOO, känns väldans bra att ens ha läst en tredjedel av boken nu. Är inte speciellt taggad faktiskt. (Blogger är bajs för det går inte att skriva något där. Word är min vän.)
Nu har jag läst färdigt kapitel 11, vilket är det kapitlet där Laurent precis har mördat Camille. Men för att börja från början, boken handlar om Thérèse Raquin som blivit tvingad att gifta sig med sin kusin Camille. De har växt upp som syskon men alltid vetat att de skulle giftas. Camille var ett mycket sjukt barn och Thérèse har alltid fått anpassa sig efter hans behov. Mme Raquin, som är Camilles mamma och Thérèses faster, planerade det redan när barnen var små. Det skulle säkra hennes framtid genom att de två barnen skulle ta hand om henne när hon blivit gammal. Hon lyckas till viss del, för hon fick dem att gifta sig, men efter ett tag blev Camille uttråkad av livet på den franska landsbygden. Han ville studera och flytta in till Paris. Sagt och gjort. Mme Raquin köpte en sybehörs affär och Camille fick ett jobb på ett kontor där han tjänade tillräckligt med pengar för att försörja sin mor och hustru. Familjen träffade lite olika människor på olika håll som de bjöd hem på middag och några partier domino varje torsdag. En av dem är Laurent. Laurent och Thérèse inleder efter en tids bekantskap ett förhållande. De begår äktenskapsbrott. Camille från absolut inget veta, då både Thérèse och Laurent livnär sig på hans inkomst.
Kärleken mellan dem växer och Laurent vill träffa sin älskarinna så ofta han kan, men kan inte ta ledigt från jobbet under dagtid men än han redan gjort (om han vill ha jobbet kvar dvs). De måste komma på ett nytt sätt att träffas, gärna mer än innan. Laurent kommer då på att om Camille inte fanns vore allt mycket enklare. Han tänker mörda Camille.
En av middagsgästerna som kommer på besök varje torsdag är en gammal polismästare som berättar om alla gamla brott han löst och inte löst. Han berätta bland annat att näst intill alla mördare fortfarande går fria, för det är aldrig någon som hittar dem. Historien ger både Laurent och Thérèse hopp.
På en utflykt hyr de tre en båt och Laurent iscensätter sin ”väns” död. Thérèse skriker av förfäran under hela händelseförloppet och jag börjar undra om hon har ångrat sig. Nu kan hon spendera resten av livet med sin älskade Laurent, men samtidigt är hennes man död. Icke levande. D. Ö. D. Han var inte bara den tänkta livskamraten, han var hennes kusin, hennes bror.
Ja, det finns minst sagt många olika sätt att se på boken, och alla är väl ganska rätt. Jag vet att vi diskuterade Thérèses kattliknande sätt att vara på lektionen, men nu när jag faktikst läser hela boken, och inte bara några rader, måste jag säga att jag inte tycker att det spelar så stor roll för historien (än så länge).
Jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken, den mest är. Men jag kanske måste läsa mer för att tycka något.
Ungefär så, ja. Det händer en massa annat hela tiden att jag liksom glömmer bort att skriva. Therese-boken är väldigt bra, ska bara få till ett inlägg. Men det jag egentligen tänkte skriva nu är att jag läste lite Strindberg. Sådär, ungefär hela Ett drömspel. Det var inte alls meningen, men jag kunde liksom inte sluta xD
Nu ska jag plugga matte inför nya the matteprov of doom.
Och för att lugna Katarina, jag håller på att läsa boken. Sexveckan är inte det viktigaste ;D Satt tex och läste när jag var ute och hostade, haha.
Delade upp bokens 32 kapitel i tre lika stora delar så det kan bli tre inlägg om den, 10+10+12 (MVG i matte?).
När jag började läsa funderade jag över om boken var någon av alla dem vi läst ett utdrag ur på svenskan. Och det var det, men det dröjde lite innan jag kom på vilken av dem :p Men nu kommer jag faktiskt tillochmed ihåg vad vi sa på den lektionen om boken, så något har jag snappat upp :D
För övrigt har jag tusentals bra idéer om musikalen, nu gäller det bara att få ner dem på papper :)
Först svar på frågorna: Vår målgrupp kommer att vara något så orginellt som N1e :D Och vi kommer att skriva/berätta om polygami i dess olika former. Månggifte var inte så vanligt som vi hade hoppats på, därför blev det poly-förhållanden i allmänhet. På Facebook går det inte att ställa in att man är i en ralation med fler än en person. Och det går inte att få tag på dem, så det är svårt att svara på varför det är så. Men jag skulle tro att det beror på att det är olagligt i många länder (däribland sverige, så det kan ju vara för att vi bor här).
Men igår och idag har vi gjort ganska många saker (Igår hann jag inte skriva pga öppet hus. Var i skolan hela 12 timmar YEY). Igår började vi med att sitta i våra grupper och arbeta, det gick ganska bra. Vi läste igenom alla papper vi samlat på oss, letade i några fler böcker och delade upp arbetsuppgifterna. På eftermiddagen åkte vi till kulturhuset för att gå på en utställning som hetter "Kvinnor utan män". Den består av fyra filmer och är baserad på en bok om fyra kvinnor i Iran. Det var väldigt vackra filmer, men det var ganska svårt att förstå. Och efter vi sett filmerna skulle vi diskutera. Det var ganska värdelöst. Jag vet faktiskt inte speciellt mycket om kvinnornas situation i Iran för 50 år sedan och kan definitivt inte jämföra med hur det är för dem där i dag.
Idag hade vi queertango. Först var det en föreläsning och sedan skulle vi dansa. Jag klarade inte riktigt av att sitta på föreläsningen för att jag inte kunde andas. Det var väldigt dålig luft i dramasalen och massa damm. Sen finns det så trevliga rökare bland estettvåorna som inte tänker på att vissa får svårt att andas av något så fjuttigt som lite röklukt. Jag satt och hostade som en galning. Men tydligen verkade det inte som att jag hade missat så mycket. Det var i alla fall väldigt spännande att dansa tango. not. Det är kul att dansa, men nej. Jag tycker att föra-följa grejerna var ganska bra, men sen när vi väl fick ta några steg var alla ganska trötta. Och det var inte så många som fattade hur man skulle flytta fötterna. Det slutade med att jag och Sara dansade vals istället. Efter tangon satte jag och min grupp oss vid en dator och började på PowerPointen. Den blir väldigt fin kan jag lova. Imogron ska vi göra klart PPen och bestämma exakt hur vi ska redovisa.
Sen måste jag bara säga att jag är ganska jättetrött på allt HBT snack som blir. Det var nästan det enda samtalsämnet vi hade i ettan och nu fick vi en sån vecka. Jag har verkligen ingenting emot det och jag tycker att det är jättebra att man kan prata om det, men någon måtta får det vara. Det börjar kännas som att allt redan är sagt.
.jpg)