Ja, jag har varit klar med den andra delen ett tag, men nu hade jag tänkt skriva. Så om Carolina och Sofia läser dethär innan ni har läst det första, läs inte mera, för jag spoilar antagligen boken då.
Nu har jag kommit på varför boken är uppdelad som den är. Det sker en förändring. Oskar säger emot. Nu blir det ju värre sedan, men det hör egentligen inte hit. För han sa emot. Eli hjälpte honom att ta mod till sig och säga emot. Och Lacke som vet att han måste göra något. För han vet att Jocke är död, men ingen skulle tro honom om han sa det. Håkan är en pedofil som gör allt för Eli, han är till och med redo att offta livet för henne. Och det gör han. Man får även veta mer om Tommy, som (jag tror) bor granne med Oskar. Han accepterar att hans mamma har gått vidare och tänker gifta sig med Staffan, polisen.
Nu känns Oskar mer som en person än vad han gjorde innan. Då var han verkligen bara en älcklig och läskig unge, men nu förstår jag hur smart och modig han är. Han har svårt med vänner i sen egen ålder, vänner över huvudtaget egentligen. Men han är en sån som alltid kommer att vara mobbad, vad han än försöker göra åt det. Oskar verkar ju i alla fall ha hittat Eli. Han har en flickvän. Eller... en vän. Väldigt speciell. Och det har fortfarande inte stått ordet vampyr i boken, men änså så vet alla att hon/han/den är en sådan.
Något som jag fortfarande tycker är väldigt obehagligt är Håkan och besattheten av barn. Jävla pedofil. (För sådant får man säga "jävla" om.) Jag vil inte läsa om att han tänder på trettonåringar i badhuset. Jag vill inte läsa om hur han älskar Eli. För mig är han en äcklig gubbe som förtjänar att få ansiktet bortfrätt. Men det är väl på det sättet som Ajvide vill att man ska känna, för jag hatar ju inte Eli. Och det är för hennes skull Håkan försöker döda pojken, för hennes skull han fräter bort ansiktet. Men jag gillar Eli på samma sätt som jag gillar seriemördaren Dexter, men det kanske bara är för att de framställs som "de goda".
Men vampyrer är spännande och det gör ju även att boken blir mer spännande. Hade inte Eli varit vampyr skulle det bara handla om en mobbad unge, ett par småkriminella ungdomar, ett gäng lodisar, en pedofil och en smutsig flicka/pojke/sak. Jag tackar gud för budsugande nattvarelser.
Jag tycker att boken är jättebra och har svårt att lägga den åt sidan. Så nu när jag har sovit blir det läsa av! (Jag blev tvungen att ta en kort paus så jag skulle kunna plugga till matteprovet. För om jag inte hade skrivit i bloggen så kunde jag inte fortsätta läsa. Skulle jag läst hade jag inte gjort någon matte.)
Plåop!
tisdag 6 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
.jpg)
Hej igen
SvaraRaderaNär du skriver att ”Men han (Oskar) är en sån som alltid kommer att vara mobbad, vad han än försöker göra åt det.” tycke jag att du har lite fel. Jag tror att han kan komma ifrån det om han får någon som tror på honom. Han är inte ett hopplöst fall utan endast en pojke som behöver en knuff i ryggen för att gå framåt. Det verkar som Elli är på väg att bli den personen som pushar honom. En vän han kan anförtro sig till. En som inte bara tittar på utan faktiskt säger att han ska göra uppror mot den behandling han i princip dagligen utsätts för.
Det andra jag (tyvärr) måste säga är att jag inte hatar Håkan, även fast han är en pedofil. Att vara pedofil är inget jag tycker är acceptabelt på något sätt (det får ni VERKLIGEN INTE tro), men jag kan ändå på något sätt se förbi det när det gäller honom. När jag läser om Håkan ser jag faktiskt ingen ond människa, märkligt nog. Jag ser bara en människa som vill bli älskad och omtyckt för den han är. Jag vet att jag egentligen borde hata honom, men jag tycker Ajvide ger en djupare bild än så. För bakom allt det där äckliga beskriver han ändå en människa.
Först måste jag bara berätta att det ska sitta citattecken runt den meningen, för det är Tommys ord, inte mina.
SvaraRaderaJag tycker inte om pedofiler, that's it. Men visst framstår han lite som en människa, fast inte tillräckligt för att jag ska känna något annat än hat mot honom. Man skulle kunna se det som att han är en vilsen själ som bara vill få lite kärlek och blablabla, men han är fortfarande en vuxen människa som vet vad han håller på med. Och enligt min mening ska vuxna människor bete sig som vuxna människor.
Det är som ni båda säger Oskar har fått någon som puschar honom till att stå up för sig själv och det är jättebra. Fast det känns nästan lite som att Eli puschar honom till att anfalla innan han blir anfallen..?
SvaraRaderaJag förstår precis vad du menar om Håkan. Jag tycker inte heller att det är särskillt kul att läsa om honom. Fast samtidigt så kanske det är lite bra att läsa ngot sånt här. För jag har växt upp i en skyddad bubbla på något sätt, hört om pedofiler, vältäksmän och sådant men det känns så otroligt långt bort. Så nu när man läser en bok som denna där det står om hemskheter som pedofiler så får man en bättre inblick i hur sådana månniskor fungerar. De är människor precis som oss alla andra fast med ett tanke sätt och handlingar som inte är acceptabelt i vårat samhälle. De kan faktiskt finnas överallt.
När jag läste igenom det jag skrivit så såg jag att jag måste argumentera mot mig själv lite. Det känns inte alls som att Oskar tänker att han ska gå till attack först, han bestämmer sig ju bara för att inte ta skit helt enkelt.