Låt den rätte komma in, Del 5

Ja, nu är boken slut. Inte så mycket mer med det. Visst har jag några frågor, men over all var boken väldigt bra. Jag ska nor läsa resten av hans böcker när jag har lite tid över. Nu ska jag svara på alla Katarinas frågor ordentligt. Så jag verkligen har gjort som man ska.

Enligt mig handlar boken om en (eller tillochmed flera) mycket kompicerad vänskap, mellan missanpassade själar. Alla har hamnat snett någonstans. Några tappra försök att ta sig tillbaka görs, men inget lyckas riktigt. För virgina tar livet av sig och Oskar försöker slå tillbaka men misslyckas. Boken inehåller mycket spänning, och jag tröttnar aldrig på den. Det är inte något som händer ofta.

Nu när jag har fått fundera lite mer på varför boken är uppdelad där den är, tror jag att jag har hittat ett ganska bra svar. Det sker en förändring (som jag sagt innan), men det är även en ganska naturligt plats att stanna på. Det är ungefär där man ska sova, för man missar liksom inget. Det är inte som med reklamen om man ser en film på tv, där vill de tvinga en att sitta kvar genom att ha en cliff hanger, men så har inte Ajvide gjort, jag kan sova utan att fundera överdrivet mycket på vad som ska hända.

Jag måste återigen klargöra att jag inte längre tycker att Oskar är en feg person. Jag tyckte det från börjar, men man får väl ändra sig? Han har visat att han är ganska så modig. Fast det var väldigt korkat att sätta eld på skolan faktiskt. Det är nog inget att rekomendera. Jag måste också hålla med Carolina att jag blir lite orolig för Oskar när han skicker iväg efter Eli där på slutet. Kommer Eli att utnyttja honom på samma sätt som han (Eli) gjorde med Håkan innan? Troligen inte. Oskar har lite mer av ett val. Han följer med Eli för att han vill, inte för att han måste. Håkan valde mellan Eli och döden. Jag skulle också ha valt Eli i det läget.

Jag tycker fortfarande att Håkan är bland det västa jag läst om (det inte de). Han är äcklig på alla sätt och vis. Något jag kanske borde förklara närmare, men jag tycker att det som står i boken räcker. Virgina och skärandet. Det vill jag inte heller läsa om, faktiskt. Men blodet verkar ju vara en stor del av det romantiska i boken, så det måste väl vara där. Men Håkan, usch.

Det finns nog mycket sanning i boken. Jag pratade med mamma, och hon sa att det nog stämde att rubukskuben kom i början på 80-talet (då den i boken är rätt så ny). Skolan kanske brann och någon kanske blev mördad. Det är svårt att kolla upp vad som är sant. Jag försökte googla, men om det blir för mycket som är likt med boken får man bara upp massa sidor om den. Det kanske till och med är så att John Ajvide Lindqvist själv är Oskar Eriksson, och den Mia som boken är dedikerad till egentligen är Eli. inte speciellt troligt, men vem vet.

Sofia funderade på varför boken heter som den gör. Och det fick mig att börja tänka lite. Jag tog för givet att det var efter Morrissey låten "Let the right one slip in", som är citerad i slutet. Sofia hade två förslag, ett som hon själv kastade i soporna och ett som jag spann vidare på. Oskar måste säga "Kom in" för att Eli ska kunna komma in. Samma med den cancersjuka kvinnan. "Kom in". Jag släpper bara in de jag litar på. Bara de "rätta" personerna. Ingen som jag inte känner eller litar på skulle få komma in. Jag låter alltså bra de rätta komma in.



Lyssna på texten, visst passar den bra till boken?
Det sägs att att Markus Krunegård blev inspirerad av boken :)

(Kul att inlägget har sparats som utkast och inte publicerades för en vecka sen när jag skrev det...)